Kennel GiHaTass

Kull 2 - född 2007-08-13 -- 2007-08-17

"Ugglis"

u.SU(u)CH Rävtassens Gilja Mac Gordon och e.SU(u)CH Kanadickens Harpo

13 augusti

Ugglis föddes klockan 17.47 på landsvägen vid Uggletorp

(därav namnet) på väg in till Läckeby Djursjukhus.

Vi valde att åka in då Gilja inte var riktigt som hon var förra gången och

vi såg lite blodblandad vätska på golvet. Dessutom visste vi att det bara var

en valp och det fanns risk att den var så stor att Gilja inte fixade det själv.

Dock hann vi inte så långt utan vätskeblåsan visade sig efter ungefär en mil

och några mil senare föddes Ugglis.

 

Nyfödd i bilen

Precis hemkommna - fortfarande blöt

 

Första natten var orolig då Gilja verkade vara lite ringrostig i mammarollen.

Vi fick bara sovit några timmar. Men det blev bättre och bättre för varje timme.

 

14 augusti

Under tisdagen var alla trötta, både två och fyrbenta och därför

fick Gilja och Ugglis vara ifred mycket, med regelbundna tittar i valplådan.

Dagen rullade på och vi var glada för lilla Ugglis som verkade vara en mycket

fin tjej med mycket fart i benen. Under natten funkade det dessvärre lite

sämre med modersinstinkten igen och det blev mycket passande och

jag fick lägga till Ugglis mycket, Gilja började bli lite avvaktande och

avståndstagande men jag trodde fortfarande att hon var lite ovan.

Märkte även att hon inte var så intresserad av att dia Ugglis.

 

 

15 augusti

Under morgontimmarna började jag bli lite orolig och när mamma

 kom upp vid halv tio höll hon med mig. Vi åt frukost och började sen

pyssla med valplådan och Ugglis. Då kände vi att hon hade börjat bli kall

och att hon var uttorkad. Så fram med värmedyna vilket hjälpte fort men

beslutet att åka till veterinären togs ändå snabbt, nått stämde inte.

Efter att ha kört sex mil i en ganska olämplig hastighet med tanke på

alla turister som fanns kvar på ön kom vi ner med en mycket svag

och dålig valp. Hon syresatte sig bra och hade bra temp

men var som sagt uttorkad och svag.

 

Kall och svag...

 

Efter vätska under skinnet, mycket kämpande med stödmatning (som inte

fungerade), kontroll av Gilja, som var fullt frisk fysiskt, så var det ändå

mycket dåliga odds. Det var nämligen så att Gilja inte hade någon

 mjölk, bara pyttelite blask i två-tre juver. Därför hade Ugglis bara gått

ner sig och inte blivit starkare. Gilja fick då i två omgångar medicin

 för att "släppa ner mjölken" vilket dessvärre inte fungerade. Så vi

fick ordinationen att gå med Ugglis mot kroppen dygnet runt, matning

varannan timme och kämpa, kämpa, kämpa. Vilket vi gjorde.

 

När vi kommit hem igen hittade vi lämplig utstyrsel för att bära

henne, vi lagade välling och fick faktiskt i henne "hela" 10ml vid

första matningen. Men sen följde de kommande timmarna i en enda röra.

Jag tog första nattpasset, sova en timme, mata i närmre en timme,

tömma magen på henne, sova en timme, mata en timme, tömma magen osv.

Men det funkade helt okej.

 

16 augusti

Tidigt på morgonen var det vaktbyte så jag kunde sova några

timmar innan jag var tvungen att åka och jobba under kvällen. Mamma

kämpade på och Ugglis höll sig ganska pigg och fick i sig någorlunda med

välling. Under kvällen hade de sedan det mycket tufft då Ugglis skrek i

närmre fyra timmar och inget hjälpte. Vare sig mat, rörelse, massage

eller något annat. Till slut slutade hon skrika och resten av kvällen blev lugn.

 

T-shirt underst och träningstopp överst...

 

Jag kom hem vid halv elva och tog då över för att ha natten igen.

Det blev åter igen en tuff natt där jag också märkte det mamma hade

rapporterat från kvällen, Ugglis vill äta men har svårt att göra det...

För varje matning under natten fick jag kämpa mera och mera och komma

på nya varianter för att få i henne mat och det mesta rann ut i

mungiporna eller så klöktes hon eller fick bara inte det i sig. Hon

hade starka sugreflexer när jag provade att lägga henne till Gilja och

lura in pipetten i munnen men det verkade som att hon inte fixade att

svälja. Som sagt, mindre och mindre mat och hon började bli uttorkad igen.

 

17 augusti

Mamma kom upp tidigt igen och vi började prata om Ugglis framtid.

Då hon verkligen ville äta men inte kunde svälja och hon var uttorkad

igen, dock piggare än när vi åkte in med henne första gången,

sa vi att nu är det dags för ett beslut. Veterinären hade inte hittat

något fel och gomspalt hade hon inte men Gilja hade ganska tydligt

valt att stöta bort henne. Hon kunde dock tänka sig att lukta på henne

 och tvätta henne men inget mer. Då gick hon bara därifrån och satt

 och tittade på avstånd.

 

Söt liten tjej...

 

Vi insåg att Ugglis troligtvis inte hade fått i sig någon råmjölk och därmed

 fått en dålig start på livet och som alla vet så kan det ge ett dåligt

skydd när valpen är större. Vi kände att vi inte ville eller kunde sälja

Ugglis dels då hon ju faktiskt var sjuk och dels med de förutsättningarna

 till en underbar familj med två fina tjejer där storasyster skulle jobba

och träna med henne och de var överlyckliga att få sin efterlängtade

valp (ni har kanske sett gästboken...), ja inte sälja henne till

någon med de förutsättningarna. 

 

Så vi tog beslutet att åka till veterinären och låta Ugglis somna in.

Veterinären lyssnade och tyckte att det nog var rätt beslut vi hade fattat.

Då hon tittade ner i halsen var den mycket röd och svullen - inte så

konstigt att Ugglis inte kunde svälja. Vad det berodde på vet vi inte,

veterinären sa att hon kunde ha fått fostervatten i sig vid

förlossningen men det kan man ju inte fastställa på något vis.

 

Så runt kvart över tolv den 17 augusti 2007 fick Ugglis åka till Nangijala och där mår hon mycket bättre.

 

Ugglis tass

 

Kommer alltid minnas Ugglis som en tuff tjej som inte

hade turen att få vara med i denna världen så länge.

Jag tror att Mire hade fått en lillasyster lik honom

 och som blivit väldigt söt...

 

Kommer aldrig glömma dig - du är den första hund jag förlorat

 

 

KULLSIDAN

STARTSIDAN